19.09 / 18:00

Experimentella filmer

LANDSCAPE PLUS

We Had the Experience but Missed the Meaning (2014, 8min, 16mm, color, sound); 025 Sunset Red (2016, 14min, 16mm, color, sound); Words, Planets (2018, 16mm, 11 min, color, sound); Autoficción (2020, 14 minutes, colour, stereo)

Laida Lertxundi (ES)
Introduktion av curator Stefan Ramstedt (SE)

Laida Lertxundis filmer är enigmatiska och fångar din uppmärksamhet. Inget visas öppet, utan är snarare åkallade ovanliga erfarenheter. Hennes filmer finner sin inspiration i handlanden och platser i hennes eget liv, som ger betraktaren en djupt mystisk känsla av ensamhet och längtan, som öppet tolkat reflekterar och experimenterar med filmen som medium i sig. Framkallandet av känslor blir råmaterialet av denna “livs-härmande film” men som i verkligheten inte imiterar livet.

Lertxundis egna reflektioner: “Jag upplever en konflikt eftersom jag kommer från en tradition med filmskapande definierat av män. Jag gör filmer som avbildar, i kärnan, konflikten mellan form och känsla, Det finns en känsla av närvaron av lust, längtan och förlust. Förlusten av översättningen av känslor till dess form, av en kultur till den annan och av upplevelsen under filmandet till dess representation på filmduken.”

laidalertxundi.com

PRESS

“Det är en fascinerande, meditativ elegi som är en hyllning i respekt för Ruís poetiska notationer, bygger på dem och låter ljuset och värmen från Kalifornien skina in. Verket beskriver dess absoluta lugn, sinnena och formerna av landskapet, avstånden och upptäcktsfärderna, färgerna och de sensuella ökenblommorna och vegetation. Dess kropp och röster. Hon uttrycker en lekfull professionalitet inför 16 mm-kameran som medium, dess tolerans och reaktivitet med ljuset, osäkerheten och undersöker filmens materialitet i paritet till kroppens materalitet.” – On WORDS, PLANETS, Alex Hetherington, thisistomorrow.info

“Det finns artister som verkar leva i en kramp, som om denna lilla muskelsammandragning för med sig närheten av här och nu. Laida Lertxundi (Bilbao, 1981) är ett exempel. Hon stannar alltid upp vid saker som smulas sönder: en dörr som faller, en maskin som slutar fungera, en röst som bryts.

Hon tar sig an sin filmskaparprocess med en olydnad mot all typer av narrativt sammanhang. Känslor tar över manus som aldrig tycks komma till ett avslut. Det är alltså de tomma utrymmena när någon lämnar kamerans blick, den formella genomskinligheten. Ljuden som överbryggar från en scen till en annan, de icke-emotionella i icke-karaktärer eller de icke-förväntade gesterna som ofta kommunicerar mer än vad de skulle kunna säga med ord. Som om de var undertexter till berättelser som väntade på att berättas. Sofistikerade emotionella kartografier med en stark nostalgi.”– Bea Espejo, El País

BIO

Laida Lertxundi

Laida Lertxundi är en filmmakare och artist som bor och arbetar i både Los Angeles och Baskien, förutom sin egen produktion är hon också lärare och koordinator på Filmmaking Studies på Elias Querejeta Zine Eskola.

Lertxundi’s filmer har visats på museum, festivaler och gallerier, senast på Locarno International Film Festival (2018), Toronto International Film Festival (2018, 2016), International Film Festival Rotterdam (2018, 2017, 2016, 2015, 2014, 2012, 2011), New York film Festival (2007, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2015, 2018); Edinburgh International Film Festival (2014),.Hon har haft solovisningar på MoMa, New York (2017),  Tate Modern, London (2016), Walker Art Center (2017); ICA, London (2016); White Chapel Gallery, London (2015); Glynn Vivian Gallery, Wales (2015); National Gallery of Art, Washington D.C. (2015); Museo de Arte Moderno, Medellin, Colombia (2015); LUX, London (2014); Kunstverein, Hamburg (2014); New York film Festival (2007, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013, 2015, 2018); Edinburgh International Film Festival (2014); BAM, Brooklyn (2014); MAK Schindler House, Los Angeles (2014); PS1 MoMA (2013); Museum of Contemporary Photography, Chicago (2013); Baltimore Museum of Art (2013); and Tate Modern, London (2011).

Hon har haft solovisningar på LUX, London (2018), Tramway Glasgow (2018), Tabakalera, San Sebastian (2017); fluent, Santander, (2017); DA2, Salamanca (2015); Vdrome (2014); La Alhondiga, Bilbao (2014); and Marta Cervera (2013). Hennes arbete har visats på utställningar i Katonah Museum of Art, New York (2018); Galeria Cinematica Solar, Portugal, (2018), Joan, Los Angeles, (2017), Hammer Museum, Los Angeles (2016); the Bienal de La Habana, Cuba (2015); Wild Screen, Connemara, Ireland (2015); Frieze Projects, New York, (2014); LIAF, Biennial, Norway (2013); the Lyon Biennale (2013); och vid Whitney Biennial, Whitney Museum of American Art (2012). Hennes monografiska bok Landscape Plus publicerades av Mousse Publishing ad fluent in 2019.

Stefan Ramstedt

Stefan Ramstedt arbetar som filmcurator och skribent, Efter att ha studerat film, har han skrivit om film för ett flertal och har varit curator på många filmvisningar och serier. År 2012 startade tillsammans med andra Magasinet Walden, och jobbar nu som filmcurator på Cinemateket. Hans största intressen är dokumentära berättelser och experimentella former av filmkonst.